Lees Vecka 24

Hej kära vän!

Med så mycket som pågår över världen idag, och då syftar jag främst på att så enormt många människor sätter ner foten mot den systematiska rasism som styr inte bara specifika individer, utan är del av en accepterad kultur inom exempelvis poliskåren – är det inte konstigt att vi reagerar emotionellt och energimässigt.

När så många människor känner samma sak, plus ilska, plus den djupaste förtvivlan över de liv som har gått till spillo för att de inte ansågs ha något värde – då går energivågorna höga över jorden. Det påverkar oss om vi inte är medvetna om det.

Dessutom säger insikten att förändring faktiskt kan vara på väg att ske, att allt är möjligt. Vilket kan skaka om oss, både på ett härligt och hoppfullt bejakande sätt, och på ett lätt stressande sätt. För vad kan det komma att innebära? Vilken värld lämnar vi, och hur blir den nya, och hur blir vägen dit? Det vet vi inte, men vi vet att var och en måste ta ansvar för sina känslor och sina val. 

Som med allt annat är det viktigt att hålla fokus på det vi vill ska ske. Att inte bara se och läsa om polisbrutaliteten, utan också se det goda som nu sker inom poliskåren och via alla demonstrationer. En annorlunda framtid är redan synlig, om man väljer att titta efter den.

Förändring kommer alltid inifrån, och just nu är det organismen poliskåren som ska helas. Det är de poliser, som tidigare backat och slutit leden trots att de tyckt att kollegor handlat fel, som nu ska kräva en förändring. Genom att se de individer som verkar vilja vara den förändringen, stöttar vi dem. Med vår djupa tillit till att förändring kan ske, hjälper vi dem. 

Precis som när vi helar oss själva, behöver vi hela vår relation till mänsklighetens agerande mot varandra, på vår älskade jord. Det är vad som sker just nu och resultatet blir en djup individuell övertygelse om var gränserna går. Utifrån de gränserna skapas något nytt.

Genom att erkänna för oss själva att förändring är nödvändig, kan vi möta och hela sorgen som oundvikligen väller upp när vi känner smärtan av orättvisa, och när den rättmätiga ilskan har fått flamma upp och passerat genom oss – då blir vi genast mindre sårbara. Vi är i kontakt med våra känslor och vi vet vad som är kollektivt, och vad som är vi själva. Vi vet var våra gränser går. 

Känn efter hur du påverkas av det som pågår. Ta in det förfärliga som skett, inte mot en individ utan mot så oerhört många. Se rädslan i det gamla etablissemanget. Låt det passera genom dig, och vänd sedan blicken mot det fantastiska som sker mitt i allt detta. Med din blick på en möjlig förändring, bidrar du till det som du vill ska ske. 

SÅ – Vi behöver alltså inte bara se vad som pågår, utan vi behöver också se hur det kan förändras. Kanske stämmer detta för dig privat också?
 
Har du kortleken kan du, om du känner att mycket sorg eller ilska kommer upp inom dig lägga ett medicinhjul med frågan: Vad handlar min kollektiva sorg om / Vad handlar min kollektiva ilska om?

Veckans affirmation: Förändring kommer alltid inifrån.

Massa kärlek
Lee
❤️