Lees Vecka 20

Hej kära vän!
Förr om åren kunde man höra människor föraktfullt säga att något bara var känslor, som om det var oviktigt och irrationellt.

Idag vet vi bättre. Vi vet att det är vår främsta tillgång. En kompass och barometer som med en otrolig tydlighet kan vägleda oss framåt. Känslorna kan också hålla upp en backspegel, där vi kan se vad i vår historia som kan behöva helas, förstås, förlåtas och/eller släppas taget om.

När det känns bra i magen, när vi känner balans, frid, glädje eller nyfikenhet vet vi – förutom att det är härligt i nuet – att vi går på en stig som leder oss mot den framtid vi vill ha.

När vi känner oro, rädsla och kanske ångest förstår vi att något från det förflutna har aktiverats. Känslor som vi tidigare känt har blivit triggade och nervsystemet har snabbt som tusan svarat an på den bekanta signalen. Situationen vi är i kanske inte är bra för oss, eller så är vår reaktion baserat på något från förr.

Känner vi att ilskan väller upp inom oss kan den visa oss att här går en tydlig gräns. Det kan också precis som rädslan och oron vara en gammal kränkning som på nytt blir triggad. Kanske inte med samma dignitet, men vår reaktion blir likväl kraftfull eftersom den ursprungliga upplevelsen är med och styr.

Har du koll på vad du idag egentligen känner?
Kanske finns det något som du är färdig med att känna, något som kostat dig många tårar? Om du känner efter – hur mycket finns kvar av den ursprungliga känslan? Är den kanske helad?

Vi vänjer oss vid att känna på ett visst sätt, och ibland märker vi inte att det inte längre är på samma sätt inom oss. Avsaknaden av det drama som starka känslor skapar, kan kännas som en tomhet. En tomhet som faktiskt snarare är en ovan känsla av frid.

Konsten är att acceptera tomheten och välja att stanna i den. Kanske släppa in en djup känsla av tacksamhet? Tacksamhet över att helandet är möjligt och att du på din resa har lärt dig hur man gör.

SÅ – Vad har inte längre någon bärighet inom dig, vilken känsla har lämnat dig? Även om det tillfälligtvis känns tomt, välkomna och bejaka den frihet som automatisk kommer därefter.

Veckans affirmation: Jag är tacksam för mina känslor eftersom de visar mig vägen – både till den jag varit och det liv jag vill leva. De lär mig hur jag kan vara närvarande i det som sker här och nu. 

Har du kortleken kan du lägga ett medicinhjul på förlåtelse, och se hur du förhåller dig till att släppa taget om det som för dig faktiskt är färdigt.

Massa kärlek,
Lee ❤️