Lees Vecka 17

20/4 – 26/4
med nymåne på torsdagen

Hej kära vän!
Om du ser världen på ungefär samma sätt som jag, ser du säkert också möjligheten vi har att välja hur vi ska gå vidare när den pågående epidemin klingat av. Både mänskligheten som en enhet, en jord – ett folk, men också på individnivå. 
 
Precis som naturen mått bra av denna vår paus, har kanske du också börjat fundera på vilken takt du vill leva i. Vad som egentligen är viktigt. Himla spännande tycker jag – tänk att vi fått en möjlighet att i alla fall tänka efter. Speciellt eftersom så många fått samma möjlighet att värdera sitt liv och sin rytm, och sitt avtryck här på jorden. Det kan ju inte annat än leda till någon form av gemensam förändring. 
 
Fokus i mitt arbete är ju alltid helandet. Hur vi på lättaste och mest omsorgsfulla sätt kan stärka oss samtidigt som vi vågar möta sådant som känns jobbigt. Jag brukar pratar om de två spåren – ett där vi bygger för framtiden genom att varje dag göra val som attraherar in det vi vill uppleva framöver, och ett där vi tillåter att allt som håller oss tillbaka får visa sig och mötas med kärlek och helande. Trots att det ena spåret går bakåt, kommer vi alltid framåt. Som tåget tar vi oss till en station efter en annan.
 
Om du har känt oro över hur ditt liv ska komma att utveckla sig, är det ett perfekt tillfälle att följa spåret som går bakåt. Kanske är det ett inre barn, det vill säga ett eller flera känslomässiga minnen från din barndom, som poppat upp och vill får uppmärksamhet.  
 
Istället för att trycka ner dem igen, vilket såklart är frestande, så låt dem komma fram och berätta vad de har på hjärtat. Kanske har de skuldkänslor, för att de lärt sig att de inte har rätt att skapa ett liv som passar just dem. Kanske visade livet att anpassning var den säkraste vägen. 
 
Om du i ditt vuxna jag nu går och funderar på hur du egentligen vill leva – är det nämligen inte alls konstigt att motsatsen dyker upp inom dig. Drar du pendeln åt ett håll, kan du räkna med att något händer vid andra änden. Detta är helt normalt, och som allt annat ska det mötas med kärlek, och förståelse över att det är så helande fungerar. 
 
Bästa botemedlet, förutom att erkänna att det inre barnets oro finns där, är att berätta hur mycket ni (du och barnet) har att vara tacksamma för. Hur mycket som idag fungerar. Allt från mat på bordet och tak över huvudet, till förmågan att utvecklas, älska och leva. 
 
När du sedan dessutom berättar för ditt inre barn att det är tack vare barnet som allt är så pass bra som det är idag – då händer något magiskt. Självvärdet börjar växa och vibrera.

När barnet förstår att det inte bara är okej, utan att det också – tack vare att det varit exakt som det har varit – har bidragit till allt det positiva som finns idag, då händer stora saker.

Det är djupt helande i sin enkelhet och leder garanterat till att en ny känsla av inre lugn sprider sig. 
 
SÅ – Om du känner dig orolig, se dig själv som liten och låt den delen av dig berätta om oron. Möt sedan barnet med kärlek och tacksamhet, och låt barnet få finnas bredvid dig ett tag, så att det ser vilket fint jobb ni gjort tillsammans. 

Har du kortleken kan du lägga ett medicinhjul på var ditt inre barn känslomässigt befinner sig just nu. Kommer det upp jobbiga känslor så kom ihåg att andningen är din bästa vän. Håll ut i känslan – den släpper snart greppet om dig. Inlindad i bomull på min SoundCloud är en utmärkt hjälp annars.

Veckan affirmation: Jag ser dig, mitt älskade barn – och jag tackar dig med hela mitt hjärta för ditt mod och din uthållighet, för det är du som har gjort mig till den jag är idag. 

Massa kärlek,
Lee ❤️